Bagdad café

Det är visst aldrig försent för en förändring. Lika lite som det finns en tid mer rätt eller fel finns det inte heller proportioner att mäta för hur en förändring skulle vara för stor eller för liten för att betyda något. Det är helt och hållet upp till dig. Och mig.

Jag skulle komma närmare mig själv, lära känna, tycka om och kunna umgås. Under en period av mitt liv som i stora penseldrag skulle klassas som rätt ensam, fann jag mer sällskap än någonsin i mig själv genom att låta mig upptäcka allt på nytt. Ge mig själv nya kapitel och versioner, bestämma själv. Så jag upptäckte nya platser och en av platserna blev Medelhavsmuseet. Hit har jag kommit tillbaka säkert tio gånger senaste året. Samma benvita byst, en ny vinkel.

Idag skrevs ett nytt kapitel med en ny människa. Som om en ny vänskap plötsligt uppenbarades sig från en gammal. Omringade av historia, satt vi två främlingar och berättade just våra för varandra. Vi säger hej då. Gåvan väntade jag med, men jag kunde inte hålla mig från kuvertet. Jag läser ditt brev du skrivit innan vi ens mötts och fäller en tår medan jag ler och fortsätter läsa vidare. Du har så rätt.

Jag må vara naiv, vet inte vem fan jag hade varit annars, men jag är glad över att förändring inte är något i min vardag att vara rädd för. Nej inte alls. Det här blev en början på en väldigt fin vänskap.

Tack Bagdad Café för det och för att även lite bränt bryggkaffe nu smakar väldigt, väldigt gott.

IMG_0963.jpg
IMG_0967.jpg
IMG_0971.jpg
IMG_0973.jpg
IMG_0978.jpg
IMG_0975.jpg