Tittar åt ett annat håll

Ett dygn bort från puls, närgångenhet, sirener och porslin, samtal och andedräkter, rörelse och stim. Ett dygn gjorde mer än inget dygn alls, givetvis, men ibland är det nästan förgörande hur andra sidan blir uppenbart dränerande. Den att komma tillbaka till ni vet. Dramatiskt? Det är så jag vill ha det. Det är så jag hör dig, ser dig och talar till dig vare sig du vill eller gör det tillbaka. Ja, jag är typen som gillar regn.

Så jag öppnar dörren till min lägenhet på kullersten i stan, klappar handryggen mot pannan och faller som en marionettdocka ner mot hallgolvet. Allt medan jag står kvar och glor, egentligen. Disken står kvar, trots att jag nästan ville minnas att, jag nästan, åtminstone funderade på att ta tag i den innan. En helt uppenbar beslutsångest inför att packa en tröja resulterade i 20 tröjor på golvet istället, ser jag nu. Dammigt. 

Så, jag tittar åt ett annat håll. Tittat åt hösten, bortåt det som inte går att ta på riktigt än, så inte heller går den att förlora eller ändra på. Den kan bara vara sådär fantastiskt som jag vill att den ska vara ett tag till. Ser fram emot att få återvända till både Skottland, England och Spanien. Få bli uppslukad av undanflykter, intryck, rutiner och pauser. Få krypa runt på takåsar i Edinburgh, lukta på tången i en whisky, gå längst med Portobello Road i Nothing Hill eller se ut över alla vänner i Sitges medan vi hyllar åldrandet av varandra. 

Jag har påbörjat tio saker här hemma i lägenheten och avslutat raka motsatsen. Lämnade lägenheten men kom inte längre än till sopphuset innan jag vände och gick hem. Nej till tisdag idag. Tittar åt ett annat håll.

Vart tittar ni när ni tittar åt ett annat håll? Vad ser ni? 

IMG_2181.jpg
IMG_2214.jpg
 Isle of Jura, Skottland

Isle of Jura, Skottland