Naken framför dig

IMG_8213-2.jpg

Man brukar väl säga; för att underlätta eller rent av förgöra scenskräck så ska man föreställa sig sin publik naken. Är det inte märkligt snevänt egentligen, hur nakenhet skulle vara ett underläge i en pressad situation? Att vara blottad är skörare än skyddad. Jag, förstår inte.

Jag har alltid fungerat tvärt om. Desto mer jag tänker på det så får jag inte alls ihop det. Likaså, ju mer jag tänker på det desto fler aha-upplevelser dyker upp från tidigare situationer. Situationer. Relationer. Jag måste ha skrämt livet ur de flesta. Gör det väl fortfarande. If I had a dime, så att säga, varje gång någon sagt till mig "sluta titta mig i ögonen sådär" hade jag suttit i min semesterstuga i Toscana och skrivit detta. Jag fascineras av det, jag kan inte hjälpa det, vill inte sluta och jag slutar oftast inte. 

Min värld fungerar och ser annorlunda ut. Jag avväpnar genom att först avväpna mig själv. Här finns ingen skugga, här finns inga hål. Hemligheter, absolut. Så hemliga att jag själv glömmer bort och bankar på min egna dörr ibland för att få dom berättade. Men det är oväsentligt för jag är tillräckligt naken för att du ska förstå, att jag givetvis har hemligheter. Givetvis. 

Naken, helt påklädd. Oftast upptäcker vi då istället att här förs inget krig. Vi är så förbannat lika när vi står blottade att vi glömmer bort varför vi från första början försökte avväpna varandra.

Kaffet är som godast naken.